Wiersz Ewy Svensson

CZEKA ZYCIE NA WZORZEC 

Dwie biale poduszki zabkiem koldry zlaczone.
Jedna kobieto ty nie wiesz
Czy rece miloscia dotknietej materi
Owoc ten da ci pieluszki
Moze trzy rozyczki, ktore przez zrodlo zycia
W boskich oczach zwiedna
Ziemia jej dala bo ona  materi matka,
Matka milosci do jej piekna wychodowala
Slonce jej pomoglo,
Gwiazdy spokoj daly

I wy moje kwiatki gwiazdki
Swojej szukajcie , a jest ich miljony,
Patrzcie dobrze – milosc a w nich tylko znajdziecie
A matczyne oczy marmur
Niech przygniecie 

A kiedy milosc na tamtym swiecie pozwoli to ujrza wasze kwiatki – nie wiem moze juz na innej planecie – galaktyczne – gwiazdki w nauce szukajcie a wie samych swoje rece skladajcie nauka to prawda, bezwzgledne istoty slodycz specyficznej pieszczoty.

 

LIVET VÄNTAR PÅ MÖNSTER (modell, förebild, design, prototyp)

Två vita kuddar bundna med  täckens  skåra ( bundna ).
Ena kvinna du vet inte

Om materia berörd med kärlek , den materias händer
om denna frukt ger dig blöjor
Kanske tre små rosor som genom livets källa
ska I guds ögon vissna

Jorden gav henne ty  hon materias mor,
Kärlekens  mor till hennes skönhet  odlat (har odlat)
Solen hjälpte henne,
Stjärnor gav fred
Och ni  mina blommor stjärnor
Letar efter sin . och det finns miljoner,
Se (titta) noggrant - kärlek (och) i dem  hittar ni bara
Och  mors ögon marmor
Låt krossa (överväldiga)

Och när kärlek på andra  världen tillåter då era  blommor ska se  - Jag vet inte kanske redan på en annan planet - galax – leta efter en liten stjärna i vetenskapen och vet sina knäppta händer samma, vetenskap  är sanning den hänsynslös varelse  söthet  av  specifik smekning.